Vad innehöll sminket?

Idag har det blivit viktigt att veta innehållet i det vi smetar på huden, men under antikens Grekland och inte minst under senare delen av medeltiden och sedan 1700-talet, var det ingen som överhuvudtaget brydde sig om vad sminket bestod av.

Bly, lampsvärta, kvicksilver, mögel

För det första skulle hyn vara så ljus som möjligt, och detta fixade man till genom blekande krämer med bly. Den osläckta kalken användes för att fräta bort ögonbrynen och som dåtidens botox, använde man gummilacka som bidrog till att man inte kunde röra en min. Pupillerna skulle helst vara stora och för att skapa detta tillstånd så droppade man astropin i ögonen; något som orsakade starr och frätande effekter. Ämnet kvicksilversulfid målades på läpparna som blev kyss-vänligt röda, men kanske inte speciellt behagliga att pussa efter ett tag…

Mögel sprayades i håret för blekning tillsammans med frätande ämnen och lampsvärta målades på ögonen för den mörka looken. Dock var de negativa hälsoaspekterna kända av läkare som bestämt avrådde från att använda sminket, men dessa tycktes tala för döva öron. Resultatet blev en mun utan tänder, sönderfrätt hy, 2-3 hårstrån på huvudet där lopporna samsades om att bo under peruken samt vårtor, bölder, finnar och annat ”mysigt”.