När de första städerna började byggas, så tog sminktraditionerna andra banor. Då blev det allt vanligare att både män och kvinnor målade sig och det spelade heller ingen roll vilken samhällsklass man tillhörde. Detta höll i sig ända in på 1800-talet när det blev ofint att sminka sig.
Sumeriska rikets sminktraditioner
Ca 5000 f.Kr blomstrade det sumeriska riket i Egypten. Här var det vanligt att både män och kvinnor använda olika former av kosmetika, men det var inte enbart för skönhets skull. Smink och kosmetika sades ha medicinska grunder och så även hygieniska. I många fall använde medicinmän kosmetika för att försöka bota åkommor och olika tillstånd, inte minst hudrelaterade sådana. Om det hade någon vidare värst effekt kan man ju diskutera, men detta var i alla fall något som ansågs självklart vid tidpunkten.
Sminket spelade även in i många religiösa och sociala sammanhang, för att visa sin tillhörighet och sin tillgivenhet. Dessa vanor fortsatte ända in på Kristus tid. I Egypten var det dock inte kamouflerade och skräckinjagande motiv som förekom, utan t.ex. svarta, sotiga ögon – ungefär som i nutid vid nyårsfesten eller för att framhäva sina ögon ännu mer på ett sexigt sätt. Man kan skämtsamt säga att den första eyelinern uppstod i samband med Kleopatras tidsera. Även röda kinder var vanligt och den ljusa hyn som vi än idag kan skapa med hjälp av puder.
Sminket som skydd
Dock var ögonsminket väsentlig i ett helt annat sammanhang. Dess användningsområden var främst till för att skydda sig mot insekter och sjukdomar som kunde sätta sig i ögonen. Det puder och de hudoljor som användes var inte till för att dölja kvisslor och ojämnheter i hyn som vi idag kämpar så hårt med. Istället fungerade det som solskydd på ett relativt smart sätt. Att vara brun var inte fint förr i tiden, utan endast något som förknippades med fattiga och arbetare.
De rika sminkade inte ens sig själva utan hade slavar som gjorde grovjobbet åt dem. Att sminka någon ansågs som en ren konstform. På den tiden var det dock vanligt att smink innehöll bly och arsenik, och detta blev egyptierna varse om. Därför var slavarna utbildade för att ta fram så ”hudvänliga” produkter som möjligt – något man hade önskat att 1700-talets smink hade haft lite mer av.